Fotografen Nita återvänder efter många år i New York till sin hemstad Rio de Janeiro, utåt sett för ett fotouppdrag. Egentligen närmar hon sig något helt annat: sitt egna förflutna, relationerna hon lämnade och en händelse som varit avgörande för henne, när den unge O Lia sköts ihjäl. Vad hände egentligen, den där kvällen, hur gick det till? Vad är det som gör att hon nästan inte klarar att återvända till stadsdelen Santa Tereza men heller inte kan komma därifrån?
Långsamt, stegvis, närmar hon sig händelsen från alla håll. Hon minns och möter på nytt. Rösten är tydlig och stark, Nita berättar spontant, värjer sig och återkommer. Rätt vad det är dyker det upp en mina i texten: "poff, rätt i bröstet", och sedan ny rad. Stilen skapar spänning och tjusning.
Berättaren är kall och saklig, men språket poetiskt och boken rymmer mycket humor. Med Nitas resa i tid och rum får läsaren en levande miljöskildring, Rios gator, restauranger och barer, men också fattigdom, prostitution och våld.
Annakarin Thorburn
|
|
