Under kulturrevolutionen i Kina skickades miljontals "stadsungdomar" ut på landsbygden i ett försök att skapa ett klasslöst samhälle. Berättaren i Han Shaogongs roman är en av dem. I den lilla byn Maqiao möter han en värld som kan tyckas upp- och nervänd. Här finns lokala mytbildningar, småpåvar och sagoväsen. I uppslagsverkets form börjar han närma sig sitt nya hem och dess originella invånare. Han kartlägger provinsens dialekt och noterar ord som i vissa fall kanske bara används i Maqiao, och ibland bara av en person.
Allt eftersom uppslagsorden läggs till varandra framstår det kommunistiska försöket att kontrollera språk och historia som en såväl komisk som tragisk övning i missförstånd.
[Förlagsinformation]
|
|
