| |
| |
| |
|
|
Byarna Chiolu och Aliakoro i Nigerdeltats regnskogar tvistar om rätten att fiska i Wagabadammen. Blod flyter. Andra byar engageras i tvisten och dras in i handlingen utan att besittningsrätten fastställs.
För att hindra mer blodspillan hänskjuter hövdingarna frågan till högre instans. Ogbunabali, Nattens dystre gud, ska få avgöra tvisten. Olumba, den främste av krigarna från Chiolu, får svära en ed som ombud för sin by, dör han inom sex månader ska rättigheterna till fisket tillfalla motståndarna. Nu följer en prövande tid för Olumba, byborna gör sitt yttersta för att hålla honom kurant. Han får inte färdas utanförbyn, inte äta annan mat än den hans äldsta hustru lagar,inte arbeta på fälten, inte tappa sina palmvinsträd. Var han går bevakas han av oroliga, vakande ögon. Motståndarna gör sitt för att locka honom på avvägar. Båda sidor engagerar allt fler medicinmän och orakler för att utröna varandras planer och avvända det onda wonjo, som har drabbat allt fler av byarnas invånare, ty också Aliakoro har träffats av det som tycks som gudarnas vrede och allt fler bybor insjuknar och dör. När Wago Leoparddödaren misslyckas med att mörda Olumba, går han bort och dränker sig i dammen. Hans självmord gör för all framtid vattnet i Wagabadammen obrukbart.
I sin ödesbundna enkelhet har Amadis roman släktskap både med den isländska sagan och det grekiska dramat. Ett tema som återkommer också i hans senare författarskap behandlas även i denna bok: hur tron på det övernaturliga påverkar individens öde.
[Barbro Norström Ridaeus]
|
|
|
|
|
|
|
