| |
| |
| Dailan Kifki |
| Dailan Kifki , 1966
|
| ÖVERSÄTTARE:
Pedro van der Lee, Kjell Åke Hansson |
| FÖRLAG:
Cocodrilo 1991 |
Illustration: Eduardo Munos Bachs
Ämnesord: |
|
|
|
Maria Elena Walsh mest älskade berättelsebok är en surrealistisk klassiker, som med sina 47 korta kapitel är ovanligt tjock för att vara barnbok i Latinamerika. Den är känd även i andra spansktalande länder, men inte översatt till portugisiska och därmed ganska okänd i grannlandet Brasilien.
Dailan Kifki är en äventyrlig elefant som hittar en lika äventyrlig med-hjälpare, som berättar hela historien och dessutom ovanligt nog är enflicka. Elefanten är ett matvrak också och sätter i sig 45 hinkar med risgrynsgröt, mjölk och kanel redan i första kapitlen, vilket resulterar i magont. En brandman måste komma in i berättelsen och hjälpa honom. Han kommer aldrig ur historien igen. Den fantastiska berättelsen om Dailan Kifki lyfter mot oanade höjder, när han får ett par vingar av tyll, små fjädrar, cellofan, fransar, prydnader av silkepapper, sidenband och till och med en rosett som brandmannen tråcklar ihop i sista stund.
Det dyker upp många festliga figurer: moster Clodomira, min bror Robert, mandelnöt, Minstingen, kung Pop Corn, sekreteraren i drakflygarnas förening och så morfar förstås. En berättelse som blandar engelsk nonsenstradition med latinamerikansk centrifugalkraft. Utmärkt högläsningsbok och lätt att läsa själv.
[Britt Isaksson]
|
|
|
|
|
|
|
