| LATINAMERIKA
& KARIBIEN
Här hittar du tips på allt från kärleksromaner
till mäktiga historiska skildringar. Sist några
personliga favoriter. Vill du läsa fler böcker
av en författare som du fastnat för, leta
rätt på författarens namn på sajten
och kolla vad som finns!
Barndomsskildringar
Skildringar av ett barns uppväxt och upplevelser
ger många gånger en fördjupad bild
av en social miljö eller en tidsepok. Min favorit
bland dessa är utan tvekan En värld för
Julius, som man inte kan annat än älska!
Ricardo Güiraldes (Argentina), Don Segundo Sombra
(Lindqvists 1955):
En argentinsk klassiker om en pojke som växer upp
bland gauchos (boskapsskötare) på pampas.
José Lins do Rego (Brasilien), Pojken på
sockerplantagen (Nordan 1988):
Skildrar en pojkes uppväxt på en sockerplantage
i början av förra seklet.
José Mauro Vasconcelos (Brasilien), När
jag blir stor (Berghs 1973)
En bok om det femåriga busfröet Sesé
som växer upp i en fattig familj.
José María Arguedas (Peru), De djupa
floderna (Legenda 1985): En delvis självbiografisk
roman om en pojkes motsägelsefulla upplevelser
på ett internat i 1920-talets Peru.
Alfredo Bryce Echenique (Peru), En värld för
Julius (Författarförlaget Fischer & Rye
1989): Den lille Julius växer upp i en överklassfamilj
och ger oss barnets spontana bild av vad som sker och
ett samhälle med djupa klyftor.
Jamaica Kincaid (Antigua), På flodens botten
(Stenströms 1985): Tio berättelser med motiv
från författarens barndom.
Georg Lamming (Barbados): Inom min mörka gräns
(Norstedts 1954):
Boken skildrar livet i en liten karibisk by med utgångspunkt
från barnens värld.
Edwidge Danticat (Haiti), Magiska länkar (Natur
& Kultur 1996): Romanen skildrar en 12-årig
flicka som efter lyckliga barndomsår i Haiti tvingas
flytta till sin mor, som hon inte känner, i New
York.
René Vázquez Díaz (Kuba), Hägringens
tid (Bonniers 1986): En fin barndomsskildring av några
15-åriga pojkar i en liten kubansk kustby.
"Diktatorsromanerna"
Många latinamerikanska författare har skrivit
romaner som skildrar diktaturens väsen och olika
diktatorer. Dessa är de mest kända:
Gabriel García Márquez (Colombia), Patriarkens
höst (Tiden 1975):
En berättelse om en icke namngiven gammal envåldshärskare.
Miguel Angel Asturias (Guatemala), Presidenten (Folket
i Bild 1955):
Asturias förebild till denna roman var diktatorn
Estrada Cabrera.
Augusto Roa Bastos (Paraguay), Jag den Högste
(Rabén & Sjögren 1981):
En roman om den paraguayanske diktatorn José
Gaspar Rodríguez de Francia, som styrde landet
mellan 1814 och 1840.
Mario Vargas Llosa (Peru), Bockfesten (Norstedts 2002):
En roman om den dominikanske diktatorn Trujillo.
Alejo Carpentier (Kuba), Metoden (Bonniers 1979): Carpentier
porträtterar en åldrad envåldshärskare
som styr sitt land med järnhand.
Historiska
skildringar
En stor del av de romaner från Latinamerika som
översatts till svenska skildrar historiska händelser
eller tidsepoker. Gränsen mellan de böcker
vi valt att ta upp här, och de som återfinns
under rubriken Sociala förhållanden, är
många gånger flytande.
Latinamerikas
historia som helhet
Eduardo Galeano (Uruguay), Eldens minne, del 1-3 (Alfabeta
1987-1989):
En fantastisk trilogi om hela Amerikas historia, från
"tidernas begynnelse" fram till 1984.
Erövringstiden
Abel Posse (Argentina), Den onde (Rabén &
Sjögren 1982): I boken möter vi bl a den legendomspunne
krigaren Lope de Aguirre och Perus erövrare Pizarro.
Juan José Saer (Argentina), Upptäckaren
(Bonniers 1992): En man rekapitulerar sitt liv, från
att som skeppspojke på ett erövrarskepp ha
blivit tillfångatagen hos indianer.
Alejo Carpentier (Kuba), Harpan och skuggan (Bonniers
1981): En tragikomisk roman om Kristoffer Columbus,
uppbyggd som en musikalisk komposition i tre satser.
1600-talet
Ana Miranda (Brasilien): Helvetesgapet (Wahlström
& Widstrand 1990):En roman som utspelar sig i 1680-talets
Bahia och bl a handlar om poeten och satirikern Gregório
de Matos.
Octavio Paz (Mexiko), Sor Juana (Bromvergs 1992): En
synnerligen intressant essä om 1600-talsnunnan
Sor Juana Ines de la Cruz och hennes tid. Boken innehåller
också en rad dikter av Sor Juana.
1700-talet
Alejo Carpentier (Kuba), Detta upplysta tidevarv (Bonniers
1965): Romanen skildrar efterdyningarna i Havanna av
den franska revolutionen.
Patrick Chamoiseau (Martinique), Texaco (Bonniers 1994):
En storslagen roman som skildrar Martinique från
1700-talet fram till 1989, med utgångspunkt från
slumstaden Texaco.
1800-talet
Josué Montello (Brasilien), Natt över Alcântara
(Nordan 1988): Romanen förflyttar läsaren
till en liten brasiliansk småstad vid tiden för
slaveriets upphävande.
João Ubaldo Ribeiro (Brasilien), Brasilien,
Brasilien (Wiken 1991): En storslagen krönika om
Brasilien, från 1600-talet och framåt; tyngdpunkten
ligger dock på 1800-talet.
Gabriel García Márquez (Colombia), Generalen
i sin labyrint (Wahlström & Widstrand 1989):
Romanen skildrar frihetshjälten Simón Bolívars
sista resa, som gick till Santa Marta i norra Colombia
där han avled 1830.
Mario Vargas Llosa (Peru), Kriget vid världens
ände (Norstedts 1974):
Romanen handlar om det krig som på 1890-talet
utkämpades mellan religiösa fanatiker och
den brasilianska armén i nordöstra Brasilien.
Alejo Carpentier (Kuba), Riket av denna världen
(Bonniers 1958):
En roman som skildrar hur svarta slavar vid början
av seklet gjorde slut på de vitas herravälde
- och skapade ett nytt slags slaveri.
René Vázquez Díaz (Kuba), Fredrika
i Paradis (Bonniers 1998): Romanen skildrar Fredrika
Bremers resa till Kuba vid 1850-talets mitt.
1900-talet
Elsa Osorio (Argentina), Mitt namn är Luz (Bonniers
1999): Romanen skildrar en kvinna som så småningom
inser att hon är en av dem som rövades bort
från sina mödrar under Videlas diktatur.
Augusto Céspedes (Bolivia), Djävulens metall
(Askild & Kärnekull 1983):
En roman med verklighetsbakgrund, som skildrar tennhanteringen
i Bolivia och tennbaronen Simón I Patiño.
Jorge Amado (Brasilien), Amados "kakaoepos";
Den bloddränkta jorden (Arbetarkultur 1951) och
Guldfruktens land (Arbetarkultur 1954):
Böckerna skildrar den våldsamma tid på
kakaoodlingen växte fram i Brasilien.
José Donoso (Chile), Förtvivlan (Bonniers
1990): Romanen skildrar konflikterna mellan de som flydde
undan diktaturen på 70-talet och många gånger
fick ett materiellt sett bra liv i exil och de som stannade
kvar och uthärdade förtrycket.
Antonio Skármeta (Chile) har skrivit flera böcker
om Chile på 70-talet men också en om befrielserörlsen
FSLNs kamp i Nicaragua: Sandinistas! En roman om Nicaragua
(Federativs 1983).
Mario Vargas Llosa (Peru), Döden i Anderna (Norstedts
1998):
Romanen har verklighetsbakgrund och handlar om den tid
då den terroristiska gerillarörelsen Sendero
Luminoso agerade uppe i Anderna.
Julia Alvarez (Dominikanska republiken), I fjärilarnas
tid (Forum 1996):
Romanen handlar om de legendariska systrarna Mirabal,
som mördades 1960 under diktatorn Trujillos blodiga
regim.
Edwidge Danticat (Haiti), En skörd av tårar
(Norstedts 2000):
Handlingen leder fram till den massaker på 30
000 haitier i Dominikanska Republiken som skedde under
diktatorn Trujillos tid vid makten.
Heberto Padilla (Kuba), I min trädgård betar
hjältarna (Norstedts 1985): En kritisk roman om
Castros Kuba.
Zoé Valdés (Kuba), Vårt dagliga
intet (Norstedts 2000): Romanen skildrar en ung kvinna,
årsbarn med revolutionen (1959), som nu lever
ett liv präglat av håglöshet och ransoneringar.
Kvinnors
perspektiv
Kvinnliga författare från Latinamerika och
Karibien lyfter många gånger fram andra
perspektiv än sina manliga kollegor även om
temat kan vara detsamma, t ex att beskriva ett historiskt
skeende. Det finns också böcker som tydligt
fokuserar på kvinnors särskilda erfarenheter.
Marta Traba (Argentina) Samtal i söder (Nordan
1983): Boken skildrar två kvinnors samtal; de
kommer från Argentina respektive Uruguay och har
bägge anhöriga som fallit offer för diktaturen.
María Luisa Bombal (Chile): Den sista dimman
(Norstedts 1982): En novellsamling som skildrar kvinnor
ur medelklassen som lever instängda dominerade
av patriarkaliska män.
Ana Luisa Valdés (Uruguay), Julias hus (Alfabeta
1994): En roman med många kopplingar till författarens
eget liv och den gryende kärleken till en lärarinna.
Jean Rhys (Dominica) har skrivit många romaner
som egentligen handlar om hennes eget liv och som skildrar
hennes utsatta situation som kvinna. Läs t ex Efter
Mr McKenzie (Stegeland 1977) och Resa i mörker
(Tiden 1982).
Kärleksromaner
& kärlekslyrik
Förälskelse, kärlek, erotik... säg
den roman som inte innehåller något av detta.
Men riktigt genuina kärleksromaner hittar man förstås
också, liksom kärlekslyrik.
Isabel Allende (Chile): En hel rad av Isabel Allendes
böcker är lika mycket skildringar av en viss
tidsepok som kärleksromaner. Läs till exempel
Eva Luna (Norstedts 1988) eller Ödets dotter (Norstedts
2000) och den efterföljande Porträtt i sepia
(Norstedts 2001).
Pablo Neruda (Chile), Kaptenens verser (Norstedts 1984):
Nerudas berömda kärleksdikter, som han skrev
på Capri på 50-talet.
Gabriel García Márquez (Colombia), Kärlek
i kolerans tid: Skildrar kärleken mellan Fermina
och Florentino - eller snarare de många år
som förflyter innan de slutligen förenas.
Laura Esquivel (Mexiko), Kärlek het som chili
(Natur & Kultur 1999):
En frodig roman om en kärlek med förhinder
som kryddas av de mest förföriska dofter av
mat.
Mario Vargas Llosa (Peru), Till styvmoderns lov (Norstedts
1992): En erotiskt färgad roman där den äktenskapliga
lyckan inte hindrar att heta känslor uppstår
mellan styvmor och styvson... Läs också uppföljaren
Don Rigobertos anteckningsböcker.
Mario Benedetti (Uruguay), Nådatiden (Nordan
1981): Romanen skildrar en änkling som på
ålderns höst blir förälskad i en
ung kvinna.
Nobelpristagarna
Latinamerika och Karibien räknar hittills sju Nobelpristagare
(låt vara att den senaste, V.S Naipaul, räknar
som som en helt igenom brittsik författare). Här
följer ett urval böcker, läs och njut!
Gabriela Mistral (Chile, 1945), Dikter i tolkning av
Hjalmar Gullberg (Norstedts 1945) Ett urval dikter ur
tre diktsamlingar.
Pablo Neruda (Chile, 1971), Canto General, del I och
II (Cavefors 1970, 1971): Nerudas stora diktverk om
Amerikas historia.
Gabriel García Márquez (Colombia, 1982),
Hundra år av ensamhet (Wahlström & Widstrand
1970): Författarens mest kända bok, som skildrar
familjen Buendía under 100 år.
Miguel Angel Asturias (Guatemala, 1967), Majsmänniskor
(Tiden 1967):
Romanen skildrar konflikterna mellan indianska bönder
och främmande inkräktare.
Octavio Paz (Mexiko, 1990), Varje dags eld och andra
dikter (Brombergs 1985): Ett representativt urval dikter
från Paz samlade lyriska produktion.
Derek Walcott (St Lucia), Vinterlampor (Wahlström
& Widstrand 1991): Ett urval dikter ur nio diktsamlingar.
V.S. Naipaul (Trinidad), Ett hus åt Mr Biswas
(Bonniers 1974);
En humoristisk bok om den från Indien inflyttade
Mr Biswas och hans försök att etablera sig
i sitt nya hemland.
Sociala
förhållanden
Skönlitteraturen har förmågan att levandegöra
männsikors livsvillkor på ett helt annat
sätt än fackböckerna. Inte minst dessa:
Jorge Amado (Brasilien), Hungerns vägar (Arbetarkultur
1952): Romanen skildrar en familj som upplever en period
av svår svält och måste ge sig ut på
en lång vandring för att överleva.
Graciliano Ramos (Brasilien) berör samma tema
som Amado i Förtorkade liv (Pontes 1993).
José Eustasio Rivera (Colombia), Försvunna
i djungeln (Folket i Bild 1955):
Romanen skildrar den situation människor hamnade
i som lockades till avlägsna djungelområden
för att delta i utvinningen av kautschuk.
Enrique Gil Gilbert (Ecuador), Dagligt bröd (Tiden
1962): En bok om arbetare som anlitats för att
bryta mark för risodlingar och som tvingas arbeta
under svåra villkor.
Jorge Icaza (Ecuador), Huasipungo (Frihetliga bokgillet
1950): Boken skildrar de ecuadoranska bergsindianernas
svåra villkor; de lever under feodala förhållanden
och alla försök att resa sig ur förtrycket
krossas.
Ciro Alegría (Peru), Den ojämna kampen
(Ljus förlag 1942): Romanen skildrar en andinsk
bys öde; kolonisatörer vill åt marken
och tar till vapen mot bönderna.
Manuel Scorza (Peru); läs hans romansvit om kampen
om jorden uppe på Andernas högslätter
vid mitten av 1900-talet. Böckerna har verklighetsbakgrund.
Titlarna lyder som följer: Trumvirvel för
Rancas, Garabombo, den osynlige, Den sömnlöse
ryttaren och Sången om Agapito Robles (alla utgivna
av Wahlström & Widstrand 1975-1983).
Spänning
Några pusseldeckare hittar man inte i den översatta
litteraturen, men väl kriminalromaner och andra
böcker med mycket spänning.
Humberto Constantini (Argentina), Francisco Sanctis
långa natt (Atlantis 1986): En ytterst spännande
roman som utspelar sig under diktaturtiden och handlar
om en man som blundat för förtrycket men till
slut själv blir förföljd.
Mempo Giardinelli (Argentina): Het måne (Wahlström
& Widstrand 2000):
En riktig rysare om vad som händer en man sedan
han förgripit sig på en 13-årig flicka.
Manuel Peyrou (Argentina), Rosornas tordön (Plus
1981): En kriminalroman som behandlar diktaturens väsen.
Juan José Saer (Argentina), Undersökningen
(Bonniers 1999): En kriminalroman som utspelar i Paris
och Buenos Aires. En kriminalkommissarie med drag av
Maigret är en av huvudpersonerna.
Rubem Fonseca (Brasilien): Den stora konsten (Tranan
2000): En riktig thriller med den cigarrökande
advokaten Mandrake i huvudrollen.
Patricia Melo (Brasilien): Lögnens lov (Bonniers
2000): En roande och lätt makaber kriminalroman
som utspelar sig i São Paulo.
Gabriel García Márquez (Colombia), Krönika
om ett förebådat dödsfall (Wahlström
% Widstrand 1982): Två bröder går motvilligt
åstad för att hämnas sin systers "förlorade
heder" - och mordet drar ut på tiden...
Mario Vargas llosa (Peru), Vem dödade Palomino
Molero?(Norstedts 1989):
En trubadur påträffas död, hängade
i ett träd, och två poliser får till
uppgift att lösa mordet.
Alejo Carpentier (Kuba), Hetsjakt (Tiden 1964): Vi
får följa en student som begått ett
förräderi och nu försöker undkomma
sina förföljare.
Luis Rogelio Nogueras (Kuba), Och om jag dör i
morgon (Arbetarkultur 1981): En thriller om en kubansk
agent som lever bland exilkubanerna i Miami.
René Vázquez Díaz (Kuba), Kärleksblommans
ö: En hårdkokt spänningsroman som utspelar
sig bland exilkubaner i Miami.
Viktiga
författare & verk från 1900-talet
Här finner du några betydelsefulla författare
och verk från 1900-talet som inte berörts
under någon av de övriga rubrikerna.
Jorge Luis Borges (Argentina). Vill man lära känna
den latinamerikanska litteraturen är Borges ett
"måste", även om många tycker
att han är svår; förslagsvis läser
du Biblioteket i Babel (Bonniers 1963),som innehåller
20 berättelser, eller Järnmyntet (Tiden; FiBs
lyrikklubb 1987) med ett urval dikter ur Borges fem
sista diktsamlingar.
Julio Cortázar (Argentina) har nämnts tidigare,
men inte hans stora roman Hoppa hage (Fischer &
Rye 1989), som på 60-talet blev en "kultroman"
bland unga intellektuella i Paris. Man läser sidorna
i den ordning man själv önskar!
João Guimarães Rosa (Brasilien), Livet
är farligt, senhor (Forum 1974):
Guimarães Rosas stora verk om den brasilianska
vildmarken, där bandithövdingen Riobaldo rekapitulerar
sitt liv.
Carlos Fuentes (Mexiko), Christofer Ofödd (Stenströms
1998):
Ett mäktigt verk som förebådar millennieskiftet;
huvudpersonen är den ännu ofödde Christofer,
som iakttar världen omrking sig medan han väntar
på att födas.
Juan Rulfo (Mexiko), Slätten i lågor (Nordan
1984):
En novellsamling som utspelar sig i Jalisco under inbördeskriget.
Detta är en av de endast två böcker
som Rulfo skrev - men de har haft en oerhörd betydelse
som inspirationskällor för många av
1900-talets latinamerikanska författare.
Personliga
favoriter
En del böcker tänker man tillbaka på
med särskild glädje. Här är några
av mina egna favoriter.
Julio Cortázar (Argentina), Slut på leken
(Folket i Bild 1969): Noveller med drag av Edgar Allen
Poe. Utspelar sig i Paris och Buenos Aires.
Tomás Eloy Martínez (Argentina), Santa
Evita (Forum 1996): En burlesk roman om militärens
försök att gömma och begrava den dyrkade
presidenthustrun Eva Peróns balsamerade kropp.
Jorge Amado (Brasilien), Kapten Aragãos bravader
(Norstedts 1967):
En rolig bok om vad som inträffar sedan en pensionerad
sjökapten bosatt sig i en liten stad vid kusten
och börjar berätta skrönor...
Carlos Drummond de Andrade (Brasilien), Vilsna varelser.
Historietter och krönikor (Fabians förlag
1987): En charmig bok med små berätteler
om vad en helt vanlig medborgare kan råka ut för...
Jaime Moacyr Scliar (Brasilien): Kentauren i trädgården
(Tiden 1988):
Ja, hur blir livet om man föds som kentaur..??
João Ubaldo Ribeiro (Brasilien), Ödlans
leende (Tranan 2002): En fascinerande, samhällskritisk
roman som innefattar allt från kärlek och
erotik till maktspel och hemliga experiment med människor.
José Donoso (Chile): Trädgården bredvid
(Bonniers 1986): En ömsint skildring av ett författarpar
från Chile som lever i exil i Spanien; mannen
kämpar med en roman om kuppen i Chile som ingen
vill ge ut.
Luis Sepúlveda (Chile), Den gamle mannen som
läste kärleksromaner:
En charmig roman som utselar sig i shuarindianernas
trakter i Ecuador.
Gabriel García Márquez (Colombia), Översten
får inga brev (Tiden 1971):
En tragikomisk bok om en gammal överste som aldrig
får sin pension och under tiden förlitar
sig på sin gamla stridstupp.
Alvaro Mutis (Colombia), Maqroll, utkiken (Alhambra
1996). Första delen i en romansvit om den märklige
världsmedborgaren Maqroll.
Laura Esquivel (Mexiko), Kärlek het som chili
(Natur & Kultur 1999):
En frodig roman om en kärlek med förhinder
som kryddas av de mest förföriska dofter av
mat!
Ernesto Cardenal (Nicaragua), Timmen 0 och andra dikter
(Nordan 1983):
Enkla, vardagsnära dikter som skildrar mycket av
Centralamerikas historia och kampen mot förtrycket.
Mario Vargas Llosa (Peru), Tant Julia och författaren
(Norstedts 1981):
En rolig och delvis självbiografisk roman från
1950-talets Peru.
Circe Maia (Uruguay), Cirklar av skugga, cirklar av
ljus (Ellertsröms 1996):
En finstämd, filosofisk diktsamling om vardagen,
livet och döden.
Luis Britto García (Venezuela), Vidräkning
(Nordan 19xx): En samling korta noveller och vänder
upp-och-ned på läsarens tankebanor.
Alejo Carpentier (Kuba), Den förlorade porten
(Bonniers 1963): Skildrar en musikforskares resa längs
en flod för att finna ett sällsynt musikinstrument
- en färd som visar sig leda tillbaka till det
mänskliga ursprunget.
|