Isabel Allende slog igenom bokstavligt talat över en natt med sin berömda roman om Chile och sin familj, La casa de los espiritus (Andarnas hus). I intervjuer har hon berättat om svårigheterna att få den utgiven; de latinamerikanska förlagen visade inget intresse för hennes manus, "eftersom ingen kände mig, eftersom jag var kvinna". Till slut gavs den ut av ett stort spanskt förlag och blev omedelbart en säljsuccé. Året var 1982.
Sedan dess har Isabel Allende blivit en av de mest lästa författarna från Latinamerika. Hon är populär, men om hennes litterära kvalifikationer råder oenighet. Det finns litteraturhandböcker tryckta så sent som på 1990-talet där hon inte ens är nämnd! Hennes romaner beskrivs av vissa kritiker som "triviala", "föga originella" etc. Hur som helst, hennes sprudlande berättarglädje har skaffat henne en stor och trogen läsekrets världen över.
Isabel Allendes romaner handlar om hennes egen släkt. Hon lyfter särskilt fram kvinnorna - starka förebilder som förmått att skapa sina egna liv trots förlamande patriarkaliska strukturer.
Hon började tidigt arbeta som journalist. Hon var bland annat redaktör för barntidskriften Mampato och skrev sedan under 15 år populära krönikor i kvinnotidskriften Revista Paula. Så småningom fick hon ett eget TV-program. På 70-talet skrev hon också teaterpjäser, barnböcker och noveller.
Hennes far var kusin med den mördade presidenten Salvador Allende, och drygt ett år efter kuppen 1973 måste hon fly från Chile. Hon bodde ett tiotal år i Venezuela med sin dåvarande man. Efter att ha gift om sig med en amerikan bosatte hon sig i Kalifornien.