Premiärbok i Världslitteraturklubben är Segu av Maryse Condé.
Makt, religion, kärlek, politik och slaveri. Genom en familjs öde speglas en avgörande tid i Västafrikas historia. Segu är den mäktiga släktkrönikan om kungariket Segu (nuvarande Mali).
Romanen är också ett centralt verk i Maryse Condés författarskap. När vi nu startar Världsbokklubben är Segu en självklar premiärbok. Förra året besökte Maryse Condé Sverige i samband med att romanen Färden genom mangroven gavs ut. Boken blev en stor framgång. Kritiken var översvallande och många läsare trollbands av Maryse Condés berättelse.
Läs en exklusiv miniintervju med Maryse Condé!

Läs vidare, boktips & länktips

• Läs om romanen
• Läs om författaren
• Karavan nr 3 2007 – temanummer om Maryse Condé
• Recensioner av Segu

Bonusbok
är Utvandringens tid av Tayeb Salih.
Det är en klassiker och samtidigt en av de finaste romanerna
i den moderna arabiska litteraturen.

• Läs om romanen
• Läs om författaren
• Läs utdrag ur boken
  

KARIBISK LITTERATUR
De senaste decennierna har den karibiska litteraturen hört till den mest spännande som skrivs. Välkända är nobelpristagare som Derek Walcott (St Lucia) och V. S. Naipul (Trinidad), men bakom dem finns en uppsjö av författare som förtjänar samma uppmärksamhet. Den litterära utvecklingen i Karibien skiljer sig från till exempel Latinamerika. För många av de karibiska öarna kom självständigheten från kolonialmakterna – framför allt Storbritannien och Frankrike – mycket sent. Först på 50-talet under kampen för självständighet växte en mer fristående litteratur fram.

Författarna från kolonialhistoriens Karibien har verkat under speciella omständigheter. Det fanns knappt någon urbefolkning kvar och därmed knappt någon ursprungskultur att referera till. Människor med god ekonomi fanns så gott som enbart i den koloniala administrationen och de hade inget intresse av att främja en självständig karibisk kultur och litteratur. Tvärtom uppmuntrades de unga männen att studera längre tider i de koloniserande europeiska länderna för att stärka banden till den europeiska kulturen. Men många återvände ändå som rebeller och tog del i självständighetskampen. Det finns författare som fått gå i exil ett flertal gånger sedan de hamnat i onåd hos kolonialmakten.

Det är framför allt det afrikanska arvet som Karibiens författare tagit tillvara. Författare med afrikanska förfäder från såväl Karibien som Brasilien och USA har länge haft täta kontakter med varandra. Aimé Césaire (1913–2008) från Martinique och León-Gontran Damas (1912–1978) från Franska Guyana startade redan på 1930-talet Négritude-rörelsen tillsammans med bland annat Léopold Senghor (1906–2001) från Senegal och andra franskspråkiga författare i syfte att stärka de svartas kulturella identitet.

Även Maryse Condés band till Afrika är starka. Hennes första man Mamadou Condé var skådespelare från Guinea. De gifte sig 1958 och under de följande 12 åren levde Maryse Condé i Guinea, Senegal, Ghana och Elfenbenskusten. Många av hennes böcker – exempelvis Segu – utspelar sig också i Afrika.

På senare år har en rad författare från de olika språkområdena i Karibien översatts till svenska. Jamaica Kincaid (Antigua), Julia Alvarez och Junot Diaz (Dominikanska republiken), Edwidge Danticat och Dany Laferrière (Haiti), Caryl Phillips (St. Kitts), Patrick Chamoiseau (Martinique) är bara några.