Bokcirkeln pratar om boken

Denna gång följde vi inte samtalsfrågorna vi ofta använder som stöd för samtalet.

En kortfattad runda om det intryck boken gjort visade att våra åsikter spände mellan ”Mycket form och lite innehåll” till ”Genialisk” - bra utgångspunkt för diskussioner!

Vi sammanfattade boken som en feg människas monolog på dödsbädden, eller kanske en dialog mellan prästen och hans alter ego – den åldrade ynglingen (som stod för skammen, samvetet)

Formen
Romanen består av ett 150 sidor långt stycke utan radbrytningar och sedan en slutmening.
-Dessutom är det en vacker bok. Fint med texten på framsidan. Snygg layout. Inspirerande, man får lust att läsa.
Hur kändes den att läsa?
- Det är ett flöde som känns bra, man störs inte av formen. Istället förstärker textmassan grundkänslan. Att hålla intresset vid liv trots formen visar vilken otroligt skicklig författare han är.
- Språket är så visuellt, unikt, och faktiskt humoristiskt!
- Så komplex fullt av undertexter att det kändes som att man måste vara mycket initierad för att först …

Hur har vi förstått boken?
Vi får veta väldigt lite om huvudpersonens bakgrund fram till prästseminariet. Han hade författarambitioner och fascinerades av intellektuell miljö. Beskrivningen av helgen på litteraturkritikern Farewells lantställe visar hans jagsvaghet och önskan att passa in i kretsen.
- Neruda är den störste Poeten, och sammanträffandet med honom är en viktig händelse.

Resan till Europa för att studera bevarande av kyrkobyggnader – vad betyder den?
-En baktanke som han i sin naivitet aldrig förstod. Vi gissar att det fanns intresse av att bygga upp ett kontaktnätverk i Europa med konservativa präster.
- Var det inte konstigt förresten att åka båt till Europa?
- Historierna med duvorna, skiten och falkarna var så oväntade, osannolika, dråpliga. Den delen och historien om skomakaren var bäst, riktigt goda berättelser.
- Rik på symbolik
- Överhuvudtaget är texten full av sexuella, religiösa och politiska dubbeltydigheter som man anar men inte fattar. Mycket antyds, man ska helst vara initierad i det chilenska samhället, kultur och historia.
- Det är störande med verkliga personer och händelser i romaner, jag vill hellre ha en skapa egna bilder utifrån en fiktiv historia.
Deltagarna är starkt oeniga om detta, några menar att romaner i en autentisk historisk miljö och med autentiska personer är extra fascinerande just för att man kan relatera till dem.
- Just när det gäller Chile och diktaturen kan vi historien, men från ett anat håll. Hur var det egentligen med kyrkans roll? Vi känner till Vicarían som erbjöd skydd och aktivt stöd till motståndet. Hur ställde sig de intellektuella? Förutom Neruda?
- Prästen Urrutia läser grekiska klassiker under kuppen, vet inte hur han ska reagera när Neruda dör utan måste ringa och kolla med Farewell och han är helt omedveten, snarast smickrad av att undervisa Pinochet.
- En av de otäckaste partierna i boken är när de samlas för litterära sammankomster i Maria Canales hus där en tortyrkammare finns i källaren. –Detta bygger på verkliga förhållanden! En av gästerna råkar gå vilse och upptäcker detta, men stänger bara dörren och går tillbaka till sällskapet. Långt senare förnekar en i gruppen att han varit med. Urrutia själv bortförklarar och gör halvhjärtat försök att efterkonstruera hur det gått till. Han identifierar sig med barnet med samma namn, barnet som kanske är bortrövat?
-Grupptryck? Kejsarens nya kläder?
Neruda, Picasso, Frida Kahlo, de stora konstnärerna är inte anpassliga, de befinner sig i en klass för sig är snarast oantastliga och kan kosta på sig.
Och hur är det förresten i Sverige idag med den borgerliga regeringen? Vem sticker ut? Många slirar, är glidande, säger inte ifrån.

-Bokens sensmoral? Att man får ångra sig på sin dödsbädd att man var feg. Att man kan leva i ett land och välja att inte se?

-Sista meningen i boken är bra, men vad betyder den? Hur ser den ut på spanska?
-Bolaño säger i en intervju att sista stycket/raden har han tillägnat läsarna. Kanske en sorts straff, miljoner duvor över prästen/kyrkorummet.